tisdag 3 april 2018

Lästips, april 2018


Härmed några lästips av varierande slag.





Jag börjar denna exposé med esoteriska essäer.

Prabhupâda: Boken om Krishna, gudomens högsta personlighet (1982; i original som Krishna, the Supreme Personality of Godhead, 1970). Detta är prosabok skriven från början till slut av 1900-talsmänniskan Prabhupâda; det är inte någon kommenterad översättning el. dyl., som många av Prabhupâdas övriga verk. Boken kan beskrivas som en glorifierad summering av Bhâgavata Purânas kapitel 10, fokuserad på gestalten Krishnas öden och äventyr. Boken är tämligen läsvärd som en gobeläng av myt, moral och ontologi, med ett ljust budskap som i vid mening inte är så främmande från kristendomens etos.

Guido von List: The Religion of the Aryo-Germanic Folk (1909) och Das Geheimnis der Runen (1908). Författaren ger djup och mening åt Eddans gytter, inte som myt utan som tro för en germansk individ här och nu. Som sådan är denna i samklang med vår tid, 2010-talet. Det är ju inte någon undergångsvision detta, nej, det är en energirik moral för en människa i livet.

Viktor Rydberg: Undersökningar i germansk mytologi (1886-1889). Baserat på läsning av germanska, iranska och indisk-vediska myter försöker Rydberg hitta samband och likheter. Det kan bli lite reduktionistiskt ibland. Men visst var han beläst. -- Ett stort plus med denna bok är att den (i del 1) visar att antikens och den tidiga medeltidens kontinentala germaner alla hävdade att de utvandrat från norr, dvs. att de kom från Skandinavien (och inte från Asien, som Snorre antytt). -- En populär variant av denna bok är Våra fäders gudasaga (1887), också det en klassiker som bör läsas av varje Sverigevän. -- Här är Rydbergs sida på Projekt Runeberg, med länkar till pdf-versioner av de två ovannämnda verken. Jag har som allmän orientering läst dem båda på denna sida, jag har tagit del av dem genom "skärmläsning" och gillat det hela -- även om böckerna är så innehållsrika att man nog helst bör äga dem i pappersform. (Och jag har förvisso även köpt och läst en hardcopy av Fädernas gudasaga.)

Edouard Schuré: The Great Initiates (1890-talet). Detta är stilmässigt njutbara porträtt av gestalter som Orpheus, Hermes, Pythagoras, Krishna och andra. Schuré har inte alltid rätt men överlag är hans porträtt snabba och eleganta sätt att få grepp om en epok.

- - -

Jag övergår nu till skönlitteratur. Först ett tips på en amerikansk roman.

Gordon R. Dickson, Necromancer (1962). Detta är ett slags prequel till Dorsai-serien. Boken skildrar en Brave New World-värld där en rebellrörelse av raffinerat slag är i farten. Huvudpersonen värvas och så är förvecklingarna igång, förvecklingar av filosofiskt, konceptuellt slag. Man kan kalla detta "proaktiv sf med heroisk huvudperson", ovanligt i sf från 60-talet och framåt.

- - -

Nu över till en exposé svenska historiska romaner.

En bok som är som en roman, och en rapsodi genom Sveriges historia från bronsålder till idag, är Svenskarna och deras hövdingar av Verner von Heidenstam. Boken skrevs 1910 och har allt. Den var avsedd som skolbok och är i en obeskrivlig gråzon mellan fakta och fantasi. -- Ska man nämna en mer vuxen historisk berättelse av Heidenstam får det bli Folke Filbyter (1905). Detta är idealroman typ 1A för 1000-talet, anser jag.

Annars har vi författaren Rune Pär Olofsson som skrivit svenska historiska romaner om medeltiden och stormaktstiden (Du tronar på minnen, 1984, etc.). Rejäla men inte så livliga, kanske.

Peter Nisser har skrivit om karolinska tiden, med någon vinkel mot elände och undergång (Den röda mården, 1954, etc). Men kanske något för den som vill ha "efterkrigstida historiefiktion som inte är Frans G. Bengtssons joller". Nisser var Finladsfrivillig under fortsättningskriget 1941-44.

Lars Widdings romaner täcker in karolinska tiden och 1800-talet (Majors avsked, 1969, mm.). De är inte mina favoriter, de är präglade av depressionen under det 70-tal det skrevs. Men visst kunde Widding historia. Hans Svenska äventyr är en personlig favorit: svenska historien i tablåform, med illustrationer av Magnus Gerne. En och annan text härur inspirerade mig till min egen svenska historia, Ett rike utan like (2017).

För tidig medeltid rekommenderar jag Striden om strutkronan (1976) av Åke Ohlmarks. Den har underrubriken "en hövdingasaga från Nordens tiohundratal". Författaren blandar fakta och fiktion på ett rätt rivigt sätt.




Relaterat
Modern asatro
Heidenstam
Ett rike utan like
Detalj ur omslaget till Hjälten från Svensksund av Bengt Nylund, 1930.

Inga kommentarer: