tisdag 29 april 2014

Jordkrönikan, del 5: Egypten

Äventyret fortsätter. Här kommer del 5 av min esoteriska följetong. Den handlar om människans hemliga historia. Det är kontroversiella teorier. Så du som ogillar sådant, du uppmanas sluta läsa här.

Index till alla delar



Vi har just hört info från Drunvalo Melchizedek. Men han har mer att säga än om Atlantis. Han berättar nämligen en del om vad som hände efter Atlantis’ undergång. Och han gör det i samma bok jag refererat nyss, ”The Ancient Secret of the Flower of Life” (del 1, 1998).

I detta avsnitt tänkte jag se på vad han säger om utvecklingen i det forntida Egypten, med lite utstickare till Sumer och andra platser. Det rör sig om tiden från cirka 10.000 fvt till år 0 och Jesu födelse. Melchizedek anger källan för huvuddelen av sin info som Thoth, den uppstigne mästare som även en sådan som Pythagoras uppgav som guru. Pythagoras kallade Thoth för Hermes. Och att Thoth var denne ”Hermes Trismegistos” är vedertaget inom esoterismen.

Atlantis gick under för 12.000 år sedan. 6.000 år efter det startade Thoth civilisationen på nytt i Egypten [Melchizedek 1998 s 30]. För att höja mänskligheten efter Atlantisundergångens fall skapade Thoth och hans vänner ett Kristusmedvetandefält: "The Christ consciousness grid holds the Christ consciousness for the planet, and if that grid isn’t there, we can’t reach Christ consciousness.” I detta fält ingår tempel och artefakter som Gizapyramiden, Chichen Itza, Teotihuacan och Ales stenar. Och idag, år 2014, kan vi sägas ha uppnått detta Kristusmedvetande. Tack vare fältet ifråga och tack vare att vi velat vandra mot Ljuset.

Och tack vare Kristus. Melchizedek nämner detta i ämnet Kristus, i aspekten manlig respektive kvinnlig energi – och barnets energi, som är en neutral energi. Det ses i triaden Isis, Osiris och Horus; och det ses i triaden Maria, Josef och Jesusbarnet. På jordens Kristusnät står annars Egypten för fadern, dvs för manlig energi, Yucatan och södra Stilla havet står för moderns kvinnliga energi, och Tibet står för barnets neutrala energi. [ibid s 118]

När Egyptens civilisation blommat ut gav Thoth sin kunskap till Pythagoras så att denne kunde starta den grekiska civilisationen. Pythagoras sa själv, oberoende av detta moderna narrativ av Melchizedek, att han av Thoth leddes under den stora pyramiden där han fick lära sig geometri och ontologi. Thoth kallade sig som antytt Hermes i den grekiska kulturen. Thoth lärde även upp Abraham, den semitiske patriarken. Hermes/Thoth blir därigenom det formella ursprunget för många religioner; genom diverse lärjungesuccessioner lärs sådana som Platon och Zarathustra upp. Detta är teorin om ”prisca theologia”, att alla religioner har samma ideella kärna (lat. priscus, (jfr primus), urgammal, uråldrig, forntida, gammal, ålderdomlig).

- - -

I sin bok framför Melchizedek en del allmänt intressant, esoterisk fakta. Som på s 53, där det nämns att naturfenomen som ordnas i tretal inte är en slump. Hit hör triader som elementarpartiklarna neutron, proton, elektron; grundfärgerna blått, rött, gult; tid, rum, materia; alltsammans ett slags heliga treenigheter. – Spiralen sägs vidare vara alla sekvensers urform. Och på s 57 sägs att vårt solsystem är knutet till Siriussystemet. Vi rör oss runt ett gemensamt centrum, spriralformigt åkande tillsammans genom rymden. Detta har även betydelse för mänsklighetens och civilisationens historia. – ”The spiraling motion of the two Sirian stars just happens to be identical to the geometries of the DNA molecule, according to an Australian scientist.” Som ovan, så nedan...!

Jag återger som sagt allmän esoterica av Melchizedek nu. Snart kommer jag till utvecklingen i Egypten. – En oerhört slående upplysning, med science fiction-lika kvaliteter, plausibel och fantastisk, är denna: vi människor gifter oss i par för att spegla solen, som består av det enklaste grundämnet väte, som har en proton och en neutron. På en värld med sol av helium (två protoner och två elektroner) gifter man sig däremot à la två män och två kvinnor. Den gamla solen Sirius B, som är en vit dvärg bestående av germanium, har för sin del ett system med 32 i äktenskapsekvationen [s 89].

På s 82 ges en fotnot, med hänvisning till Zecharia Sitchin (”The 12th Planet”, ”Lost Realms”, ”Genesis Revisited”) kring hur gammal människan är. Sitchin säger att människan som art är 300.000 år gammal. Thoth och Melchizedek säger: 200.000 år. Oavsett det fanns det andra arter som bodde här före det, som jag visade i kapitel 1. Där sa jag även att människans kosmiska ursprung går 6 miljoner år tillbaka i tiden. – Mer Sitchin-material som återges är detta (Melchizedeks ord):
[The Sumerians] knew exactly what it looked like to approach our solar system from outer space. They knew about all the outer planets, and counted them from outer to inner, as though coming in from outside the solar system. Just as the Dogons showed on the cave wall, the Sumerians described the relative sizes of different planets and described them in detail, as if they were actually passing them in space – what they looked like, the water on them, the color of the clouds. The whole experience was described 3.800 years B.C.!

[s 83]

- - -

Jag övergår nu till utvecklingen i det forna Egypten.

Melchizedek påstår häpnadsväckande saker om denna kultur. Som att det egyptiska templet Abu Simbel med sina kolossalstatyer arbetade med levande modeller. Statyerna avbildar den sanna storleken hos statyernas förebilder: jättar, 60 fot långa, enligt Melchizedek ”varelser på femte nivån”. Vi moderna människor är i så fall på andra nivån. Detta sägs på s 119. På följande sida sägs att tredje och fjärde nivåns varelser, även de avbildade i Abu Simbel, fått sig något lägre statyer, 16 resp 35 fot höga. Men lika fullt autentiskt avbildande förebildernas höjd...! Visst låter det otroligt.

På s 121 sägs mer om jättar, samt om de nyss antydda fem nivåerna (egyptiska faraoner hade fem namn, motsvarande dessa fem medvetandenivåer). – Sumer och Egypten började som civilisationer på avancerade nivåer 4.000 f Kr. Sedan degenererade de. På s 122 nämns hur egyptierna och sumererna verkar få en boost av kunskap i steg (skrivkonst, hydraulik). För att förklara detta talas om precessioncykeln på 25.920 år. Atlantis sjönk halvvägs genom denna, efter 12.500 år, vilket var samtidigt som syndafloden, vilken i sig skedde pga nedsmältning av istidstäcken. Folk var i dåvarande läge i cykeln mentalt tröga så Thoths (egentligen hans son Tats) brödraskap fick vänta tills tiden var mogen. Mogen var den när tusentals år gått (6.000), och då kunde de ge en människa avancerad kunskap. Då skedde en utvecklingsmässig boost, en ”stair step-evolution”, så som även moderna forskare noterat hur Egypten och Sumer avancerade.

Vad hände sedan då? Ja, på s 123 säger Melchizedek att utvecklingen i Sumer leddes av nefilim, detta var modersaspekten i sammanhanget (Enki och Enlil var cassiopejaner enligt Sitchin), och den i Egypten av sirianer, fadersaspekten. Sumer och Egypten började enligt Melcizedek utvecklas exakt samtidigt; skolvetenskapens startsiffror ”3.800 f Kr för Sumer, 3.300 för Egypten” är antagligen fel.

- - -

Egypten är alltjämt fokus för narrativet. Vad säger Melchizedek vidare?

Han säger vidare bland att att de äldre mastabapyramiderna är väldigt gamla, äldre än vad skolvetenskapen säger [s 124]. Och i kapitel 5 talas om ockulta symboler i egyptisk ikonografi; från början var de tydliga och distinkta, sedan urartade de. Och på s 127 talas lite off topic om skillnaden mellan att dö, återuppstå och stiga upp (begreppen dying, resurrection, ascension).

Egyptens historia hör ihop med Atlantis. Emigranter från Atlantis, varibland Thoth och hans vänner, grundlade den fornegyptiska kulturen. Bland annat byggde man Gizas stora pyramid med tankekraft, visualiserad på ett högre plan, men reverse engineered så att den i sin jordiska form skulle se ut att vara materiellt byggd. Detta är den originellaste förklaring jag hört till pyramidens hemlighet. – Atlantisbakgrund: på Atlantis nordligaste ö, Udal, fanns naacals mysterieskola, ledd av Ay och Tiya, ett lemuriskt äkta par. Osiris var här en god elev: han blev odödlig redan då. Detta föranleder Melchizedek att berätta Osirislegenden. Han förklarar dess innebörder med medvetandenivåer: liv 1, primitiv – dödad, separerad från sig själv som vi nutidsmänniskor – ihopfogad, vilket var lika med odödlighet. Att övervinna döden blev temat för såväl atlantisk som egyptisk religion [s 129].

Strax efter detta sägs att atlantider mindes allt de själva gjort samt vad andra gjort; det sistnämna kan kallas transpersonellt minne. Dagens australiska aboriginies sägs än idag ha sådant transpersonellt minne: allt som händer en i stammen/folket händer immanent alla. Detta kan beskrivas som drömtids-attityden. – Thoth uppfann skrivkonsten för att hjälpa folk minnas. Minneskonsten degenererade nämligen.

Kroppens 42+2 kromosomer styr allt, säger Melchizedek, och då inte bara kroppen utan allt i universum. Och de egyptiska gudarna är i antal med mera förknippade till kromosomerna, ett system användbart för ascension och upplysning. Tat-brödraskapet lärde även att det fanns EN gud. Denna lära fördunklades så men kom, under 17,5 år under den 18:e dynastin 1500 f Kr, åter till synes i Akhenatons lära. Akhenaton och Nefertite alstrades för övrigt av Ay och Tiya [s 134].

Akhenaton lärde om EN Gud. Det åskådliggjordes genom att hänvisa till solen, för att dåtidens människor skulle förstå. Akhenatons lära om solen som livgivare, skänkaren av det allnärvarande prâna, symboliseras ikonografiskt av solen givande små ankh-kors. Detta är inbegreppet för evigt liv från solen – Nacaals införde Atlantis nationalblomma lotusen i Indien. Nacaal-brödraskapet fanns i Indien före Buddha (möjligen visat i sanskritordet nâka, m, himmel, smärtfri plats?). I Egypten symboliserade lotusen just Atlantis.

- - -

Melchizedek framför som sagt mycken förbluffande information om det gamla Egypten. Ta bara s 137-139, där det talas om fysiska abnormiteter hos Akhenaton, Nefertite och deras barn; de hade väldigt långa skallar. Det kan även ses på den bevarade mumien av farao Tutankhamon (1.300-talet fvt): bakhuvudet är väldigt utdraget. Det sägs bero på deras anor från Sirius. Det är på s 140-141 som faraonernas så kallade sirianska skallar gås igenom. Sirianska ättlingar som faraonerna sägs vidare ha haft två hjärtan eftersom Sirius är en dubbelstjärna (Sirius A och Sirius B). Och eftersom vår sol är en enkelstjärna har vi människor bara ett hjärta. Tro’t den som vill.

Från det undergående Atlantis räddade sig som sagt nacaalerna till Egypten. På s 142-43 nämns att vissa nacaaler även begav sig till Peru och Tibet. Och även där finns spår i populasen, än idag, av avlånga jätteskallar som dem i Egypten. Att ha evigt liv, som nacaaler som Thoth, innebär annars att man kan lämna sin kropp när man vill, annars vore man ju fångad. En varelse med evigt liv har ett kontinuerligt, obrutet minne av sina liv. – Egyptens historia: faraonen Seti I tog över och raderade Akhenatons insats, ungefär som Kristi gärning motarbetades på hans tid. Och Kristus sa ju, likt Akhenaton, att det bara finns en gud.

Akhenaton levde och verkade på 1500-talet fvt. Han lärde ”allmänt prästadöme” (Gud finns inom dig, präster behövs ej). Detta kände sig Egyptens prästerskap utmanat av. – Melchizedeks slutsats om Akhenatons lära är denna: vi vill tillbaks till Gud, det finns kodat i vår DNA. Och Akhenaton gjorde sin missionerande livsgärning (tro på en Gud) för att få det hela kodat i Akashakrönikan, och därmed inkodat i vår DNA. Hans mission var framgångsrik även om hans lära kom att formellt utraderas av Seti I.

- - -

Kristus lärde som sagt om EN Gud, likt farao Akhenaton. En förbindelse mellan de två är denna: under sin 17,5-åriga regim skapade Akhenaton en mysterieskola med 300 medlemmar, 300 odödliga som förenades med Tatbrödraskapet. Efter en avsedd väntan på 850 år, till 500 f Kr, begav man sig till Masada i Israel och skapade det essenska brödraskapet. Än idag sägs Masada vara hemvist för detta brödraskap. De 300 bildade den inre cirkeln. Sedan fanns det en yttre cirkel med hang-arounds. Maria var en inre, odödlig, Josef var en hang-around. [s 144]

Maria och Josef alstrade Jesusbarnet interdimensionellt. Man gjorde det genom att meditera tillsammans och kalla ner själen ifråga, Logos. På samma sätt alstrade det lemuriska paret Ay och Tiya, i Egypten, ett barn, långt före det de alstrade Akhenaton och Nefertite [s 119]. Detta barn kan antas ha fört vidare esoterisk kunskap från föräldrarna för att låta den blomstra i Egypten. (Egypten står som sagt för faderlig energi, och det är genom fadern som informationen om Merkaban minns och återvinns. Lost legacy, regained.)

Ay och Tiya, i Egypten, alstrade alltså ett barn interdimensionellt. Denna akt gav alla tre odödlighet. Alla tre ska alltså leva än idag. Melchizedek har säkert träffat dem. Han uppger sig ju ha träffat Thoth. Vi andra kan ta del av Thoths visdom i ”The Emerald Tablets of Thoth”. Dessa Thoths smaragdtavlor är skrivna på hundra olika medvetandenivåer. Där kan man tala om mångfacetterat konstverk.

I nästa avsnitt ska det handla om Konspirationen.




Index till alla delar




Relaterat
Jordkrönikan 4: Atlantis
Castanedas värld: en ordlista
Chartres
Glädje
Templet Abu Simbel, Egypten

lördag 26 april 2014

Jordkrönikan: mellanspel

Jag har i ett antal inlägg skildrat jordens och människans galaktiska, dolda historia. Det ska jag fortsätta med.


Jag fortsätter idag Jordkrönikan med att berätta om Atlantis. Eftersom jag la upp ett inlägg om Atlantis på bloggen 2012 länkar jag till det. Du finner inlägget här.

Detta inlägg är en integrerad del av det hela. Och redigeringstekniskt är det så här: "Jordkrönikan" skrevs först som en fil och tidigare har jag lagt upp delar ur den, som Atlantisavsnittet. Sedan har jag strukturerat upp filen. Och därmed kunnat posta mer ur den. Därför blir det nu och senare lite länkar till sådant som postats förr.

Detta kan verka förvirrande. Men målet är klarhet. Jordkrönikan kommer omsider att bli en följetong på cirka 7 avsnitt där länkar till allt ska finnas i första delen.



Relaterat
Atlantis
Modern asatro
Lär dig sanskrit
Omstridda fenomen
Visdom i Bhagavad-gîtâ 1

måndag 21 april 2014

Jordkrönikan, del 2: Människan, galaxen och jorden

Igår påbörjades en följetong. Den heter "Jordkrönikan" och handlar om människans historia i relation till galaxen. Med mera, inom kategorin "oortodoxa teorier". Som detta med Atlantis, Lemuria och Hyperborea, som jag bland annat berör idag. Hyperborea ser ni på kartan ovan.

Index till alla delar



I förra avsnittet återgav jag teorin att människan uppstod på planeten Lyra i Vegasystemet. Det var i så fall för 6 miljoner år sedan.

Enligt teorin flyttade människan omsider till Plejaderna. Och med tiden blev hon indragen i ett galaktiskt krig.

Vad gäller det galaktiska krigets fortsättning kan detta sägas. Människan, än så länge levande i stjärnhopen Plejaderna, var del i Galaktiska Federationens kamp mot Anchara-alliansen. Den sistnämndas skapare hette visst Anchara, därav namnet. Detta A-gäng var som sagt åt det mörka hållet. Människan kom att delta i detta galaktiska krig som hade rasat i tiotals miljoner år. Det var hårda tider, krigen fortsatte synbarligen i evighet, men vi hade som sagt allierade av andlig styrka och Ljus.

A-alliansen var något av sf-berättelsernas grymma utomjordingar, med avancerade vapen och aggressiva arméer. Och detta har speglats i sf liksom i gamla sagor om kamp mot drakar, eftersom A-alliansen hade Dracos-reptiler i en central roll. Dessa narrativ och symboler existerar som mänskliga rasminnen, inkodade i våra gener.

Det hela var episkt. Det kan även ha speglats i gnostiska legender om ”krig i himlen mellan änglar och demoner”. För den Ljusa sidan blev fokuset Galaktiska Federationen, en som antytt ljus styrka. Sedan fanns det i denna galax andra ljusa samt neutrala och mörkare. Hat och förtal drev allt, rädsla och misstag, det insåg människan. Men hon insåg också att denna galenskap till slut måste upphöra. Under tiden skapade hon uppfinningar och strategier för att hålla ställningarna.

- - -

A-alliansen anföll planeter vars folk de förslavade och skapade mutantarter av genom genmanipulation. Asuras (= det gnostiska namnet på anchariterna/A-alliansen) hade sitt fokus kring en mörk planet, kretsande kring Rigel i stjärnbilden Orion. Här sägs en viss ängel ha fångats och deformerats till en hästskoformad varelse. Kanske var detta Anchara itself.

Ljusets makter å sin sida skapade sina eget hjärland av ljus. Det omfattade Plejaderna, Sirius A, Hyades, Betelgeuse (= Alpha Orionis), EL AN RA-stjärnporten i Orions bälte, Hästhuvudnebulosan i Orion, Vega, planetnebulosan M27 i Lyra, Alpha Centauri, Epsilon Eridani, Tau Ceti, Procyon, Arcturus och många fler. Lyra är stjärnbilden där stjärnan Vega ligger, i vars system mänskligheten först uppstod som utreddes i första avsnittet.

Asuras å sin sida höll till i planetsystem som kretsade kring stjärnor som Rigel (= stjärnan Beta Orionis), Alpha Draconis (en stjärna som var jordens polstjärna i gamla tider), Zeta Reticuli 1 och 2, Epsilon Bootes, Altair (i stjärnbilden Aquila), Capella (i stjärnbilden Auriga) och Barnards stjärna. A-alliansen (asuras) består av reptiler, men inte enbart. Dracos-arten är dock reptiler. Dess kungliga ras heter som sagt Ciakar och har vingar: med andra ord, arketypiska drakar.

Det galaktiska kriget nådde omsider jorden. Mer om detta strax, men först något mer om människan. Uppgifterna är främst från sajten thegreaterpicture = TGP.

- - -

Det finns fler arter än människan i galaxen. Det finns grå aliens (om vilka mer senare), det finns de nämnda reptilerna, det finns kattmänniskor, insektoider, amfibier och fågelarter.

Människan är en humanoid. Jag har redan talat om hur arten uppstod i Plejaderna. Men det finns människor på fler platser i vår galax och bortom. Bara i Plejaderna ska det finnas 40.000 underarter av människor. Det sa den plejadiska humanoiden Semjase när hon mötte jordmänniskan Billy Meier 1975. Hon var själv synnerligen mänsklig i framtoningen. Hon sa att hon och människor som Meier har samma förfäder – plejadiska förfäder. – 40% av arterna i vår galax är humanoida, resten är egentliga aliens = främmande väsen (kattmänniskor, reptiler, insektoider osv).

Jordens människor, homo sapiens, har inte utvecklats naturligt säger TGP. Vi har manipulerats genetiskt under historiens gång, från en begynnelse för 200.000 år sedan. Annunaki införde då sin säd i aphonor, så som Zecharia Sitchin berättat i ”Skapelsen i nytt ljus” (Berghs 1995). Sedan har genetisk intervention skett successivt, så att vårt DNA nu lär ha inslag från mer än 20 utomjordiska arter. Och då inte bara från humanoider utan även från de ovannämnda grå, reptiler, kattmänniskor och andra. Vi skulle därför kunna para oss med alla dessa arter...! Därför kallas vårt DNA kungligt. Det är mångkompatibelt. Emellertid kan vi glömma insektoiderna för med dem har vi väldigt lite gemensamt genetiskt.

Men, sägs det, vårt DNA har även gjort oss lite slöa och långsamma i vår andliga utveckling. De olika människoraserna – vita, svarta, gula – sägs alla vara resultaten av utomjordiska besökare som lämnat sina genetiska spår här.

- - -

Rymdkrigen nådde alltså omsider jorden. Jorden är för sin del en märklig planet. Den är 5 miljarder år gammal.

Kosmiskt är jorden känd som Terra eller Gaia. För en miljard år sedan ska de första besökarna ha landat här. Det var, sägs det, en grupp reptiler. I ett resonemang som påminner om Rudolf Steiner och Helena Blavatsky sägs den första civilisationen ha varit den hyperboreanska. Här fanns (enligt Sheldan Nidle i ”Your First Contact”) ett samhälle med intelligenta reptilväsen, dinosaurier och valliknande varelser. De sista ska ha levat på land – och varför inte, de är ju däggdjur som andas som vi. Fred rådde mellan dessa arter i miljontals år. Då kom besökare från Orion med mörka planer. Ett kärnvapenkrig ska ha utbrutit. Detta var åtta miljoner år sedan.

För två miljoner år sedan kom de första människorna hit. Man ska ha koloniserat jorden. För en miljon år sedan kom dock A-alliansen tillbaka och utplånade kolonin. Och för 500.000 år sedan kom en motattack från GF, då A-folkets bas, planeten Tiamat, sprängdes av GF (eller möjligen av A-alliansen själv) och blev asteroidbältet. Många andra små himlakroppar som Mars och Jupiters månar samt solsystemets yttersta planeter blev resultatet av denna smäll, liksom kometer och asteroider i vid omloppsbana runt solen.

- - -

A-folket ska vid denna tid, med Tiamats explosion, ha stört solsystemets hela struktur. Före denna tid var nämligen omloppsbanorna mer cirkulära. Jorden hade ett 360-dagars år med 24-timmars-dagar. Detta var ursprunget till den 360-gradiga cirkeln i geometrin. Nu blev planetbanorna mer ellipsoida. Men 360-graders-geometrin behölls av folket på Lemuria, en kultur skapad av plejad-människornas andra kolonisering av jorden vid denna tid (500.000 år sedan), vid deras återkomst efter det första debaclet.

Lemuria låg på en ögrupp i Stilla havet, med utgrening ner mot södra Indiska oceanen. Både Lemuria och det senare skapade Atlantis hade, sägs det, kontakt med utomjordiska civilisationer. Sedan kom konflikt Atlantis-Lemuria och Lemurias undergång. För 12.000 år sedan förstördes även Atlantis via oansvariga experiment: naturkatastrofer uppstod, som en spricka i jordskorpan och en tippning av jordens axel. Lemurianer och atlantider flydde ner i jordens inre, lika med Agartha, som är ett kapitel för sig. Men i korthet kan sägas om detta rike att man där lever i en högre vibration i en eterisk civilisation. I Agartha ska även finnas avhoppade annunakis och Uppstigna Mästare (ascended masters, folk som likt Jesus och Saint Germain genomgått ascension).

I nästa avsnitt blir det mer om jordens äldsta historia.




Index till alla delar




Relaterat
Jordkrönikan, del 1
Dokument: Atlantis
Andlig science fiction
Exopolitisk närvaro
Det finns 50 sjöormar i Loch Ness
Den försvunna kontinenten Hyperborea, avbildad på Mercators karta 1595.

söndag 20 april 2014

Jordkrönikan, del 1: Början

Hoppas ni njuter av påskafriden. Härmed i alla fall en ny artikelserie. Det blir en teori om hur allting började. Plus lite mer. Jag kallar det hela "Jordkrönikan". Det blir en berättelse om hur människan uppstod, om hennes galaktiska liv och hur hennes liv på jorden sedan gestaltat sig. Källor till det hela är bland andra Billy Meier, Drunvalo Melchizedek, sajten thegreaterpicture och boken ”The Prism of Lyra” av Lyssa Royal och Keith Priest (1992). -- Totalt blir denna följetong på åtta delar.

Del 1: Början [den del ni läser nu]
Del 2: Människan, galaxen och jorden
Del 3: Aspekter på den äldsta jordhistorien
Del 4: Atlantis
Del 5: Egypten
Del 6: Konspirationen
Del 7: Exopolitisk närvaro
Del 8: Gudarnas återkomst



Ska man skildra galaxhistorien och människans relation till den, måste man börja med skapelsen. Man måste börja i begynnelsen. I början.

Finns det då någon formel för hur allt började? Någon metafysisk utsaga som summerar början? Ja, det gör det. Den formeln är: JAG ÄR.

JAG ÄR... Detta är en allmän formel för tidlös esoterism. Den är formellt kristen; vi finner den i Bibeln. Det är som ”ego sum qui sum” i GT samt Jesu sju ”Jag är”-sentenser i NT, ”Jag är världens ljus” osv. Mästare som Jesus och Saint Germain använder JAG ÄR-utsagan ofta, liksom Gaia, Salusa från Sirius, ärkeängeln Gabriel med flera. Alla som är av ljuset interfolierar JAG ÄR-satsen i sina texter för att visa sin förbundenhet med tillvarons grund, med varat.

Det gällde som sagt begynnelsen, hur allt började. JAG ÄR har betydelse för skapelseberättelsen så som jag ser den. Det var ju så i begynnelsen att tanke mötte vilja – urtanke och urvilja – varvid Gud uppstod i ett glorifierat, självmedvetet ögonblick. JAG ÄR var den självbekräftande utsagan i sammanhanget. Den var både besvärjelse och bekräftan på att det skedde. Vad är det som är...? – JAG ÄR.

- - -

Vad hände sedan då, efter denna urhändelse...? Efter JAG ÄR som den kosmiska kreationen...?

Man kan säga: Gud levde säll som ett fulländat väsen. Han var tillvaron, varat, verkligheten. Sedan, för att lära känna sig själv ännu bättre, lät Gud den mer konkreta skapelsen ske. Gud strävade efter att uppleva sig själv genom uppdelning, genom separation. Och i den strävan, att utforska alla aspekter av den egna kreationen, inleddes ett steg neråt på den kreationella spiralen. Jag säger ”nedåt”, för i sig själv var ju Gud fulländad. Jämför här vad Shrî Aurobindo säger:
Existence that multiplied itself for sheer delight of being, plunged into trillions of forms so that it might find itself innumerably.
Och detta betyder, för att citera David Wilcock: ”When looking at your face in a mirror, you’re seeing the creator experiencing life through you.”

Men nu som förr kan vi återvända till Gud genom att erkänna det gudomliga ljuset inom oss. Det är ”der Vünklein der Seele”, själsgnistan. Vi är alla ljusvarelser som valt att inkarnera i materiell verklighet, men med vårt följande av Moder Jord upp till högre metafysiska nivåer har vi kommit närmare Gud. Genom att alla säger JAG ÄR stiger vi upp till en högre vibration. Vad som här exakt är högre och lägre kan man tvista om. Personligen har jag i alla fall tagit ställning för Gudsimpulsen inom mig genom att säga JAG ÄR.

- - -

Således: Gud är. Och han är en. Ett bergsmassiv har bara en topp, till exempel. Detta har sedan urminnes tider hävdats av den perenniala skolan från Platon över Plotinos till Augustinus, Thomas av Aquino, Mäster Eckart, Swedenborg, Goethe, Atterbom, Rudolf Steiner, C. G. Jung och Ernst Jünger.

Urgrunden är enhet. Inom perennial indisk filosofi talar man ju om ”icke-tvåhet”, alltså enhet. Det kallas advaitya. Den eviga, världsomspännande, perenniala filosofin erkänner en urkälla för varat. I ”The Ra Material”, även känd som ”The Law of One”-serien, uttrycks detta som ”all is one and one is all”. Man kan säga: vi återvänder till urkällan, till enheten, leds till ljus och högre verklighet av det gudomliga inom oss – av gudagnistan, ”der Vünklein der Seele” som jag nämnde ovan. Detta erkänns av alla västerländska mystiker, av abrahamistiska religioner, av hinduismen samt av goda delar av shamanismen och indiancredot (”The Great White Spirit”), så den formella basen för detta tänk är bred. Som antytt: världsomspännande. Ur årtusendes hängivenhet stiger vi alltså upp till en ny högtidlig ära, inte längre styrd av slentrian, tvång och kyrkopolikt, utan av fri vilja.

- - -

Som sagt skapade Gud universum i begynnelsen, genom att säga JAG ÄR. Sedan skapades materien, stoftet, genom uppdelningen. Och ”uppdelningen” var, återigen, vad som antyddes av Shrî Aurobindo: ”Existence that multiplied itself for sheer delight of being, plunged into trillions of forms so that it might find itself innumerably.”

Ur denna uppdelning, ur detta stoft skapades världar. Och på världarna uppstod liv. Livet hade transcendentalt ursprung; det var ljus av det eviga ljuset, av Gud. Ljuset levde i en högre dimension men gavs möjligheten att i separata former, kvanta, inkarnera materiellt. Varför? För att Gud skulle få uppleva separation och kunna utvecklas andligt. Gud tog av sitt eget ljus och delade upp detta i ljuskvanta, i separata livssammanhang. Dessa separata livssammanhang kallades själar. Själar är gnistor av det eviga ljuset som antytt ovan: Vünklein der Seele.

- - -

Människan uppstod för sin del först i stjärnbilden Lyra. Det skedde på den tredje planeten i Vegasystemet för 6 miljoner år sedan. Okroppsliga väsen (= själar) gick där med på att inkarneras som människor. Arten frodades och spred sig sedan till Plejaderna. I denna process stötte man på krigiska arter, från systemen Draco, Sirius och Orion. De plejadiska människorna mötte dock samtidigt vänligt sinnade arter med vilka man bekämpade Anchara-alliansen, som den krigiska grupperingen kallades. De ljusare arter som människan slog sig samman med kom att kallas Galaktiska Federationen.

Jag har nämnt Anchara-alliansen. Hädanefter kallas den alliansen, A-alliansen, anchariterna och asuras. Det är många a:n bland dessa synonymer, lätt att komma ihåg. Och utan att bli strikt dualistisk kan man, för läsförståelsen i denna krönika, säga: A-alliansen var ond, Galaktiska Federationen (GF) var god.

A-alliansen sägs ha bestått av humanoider från Sirius B med markant avlånga skallar (med en fackterm så var de dolikocefaler). Dessutom ska alliansen ha bestått av annunaki, ett ännu i vår tid omtalat släkte. Ödesdigra sällar detta...! Annunaki var enligt uppgift en humanoid-reptilisk hybridart från Orion. Även annunaki sägs ha haft markant avlånga skallar. Som en tredje part i alliansen fanns reptiler från stjärnbilden Draco. De mest egendomliga reptilerna var av arten ciakar, som hade vingar.

De negativa aliens från Sirius, Draco och Orion bildade som sagt Anchara-alliansen. Man erövrade hundratals planeter och civilisationer i sina imperiala ambitioner. Man ska ha krigat i hundratusentals, kanske miljontals år mot de positiva arternas federation, Galaktiska Federationen. Omsider insåg emellertid anchariterna att GF:s tekniska utveckling var snabbare än deras. GF hade mäktigare vapen. Anchariterna la ner sina vapen och gick över till Ljuset. Den galaktiska energihöjningen, knuten till 2012, ska ha tvingat dem till det, eftersom varelser som vibrerar för lågt inte kan stiga upp. Men vissa negativa grupperingar fortsatte med sin agenda, inklusive krafter som fokuserade på vår planet.

Mer om denna planet, jorden, i nästa avsnitt.



Relaterat
Martin Gansten om Bhagavad-Gîtâ
Swedenborg
Jünger: "Subtile Jagden" och annat
Tillförsikt
A Milky Way Arc Over Paranal Observatory, Chile

söndag 13 april 2014

En reflektion om medialandskapet


Halleluja.




Vad gäller media så finns det olika former. Bland annat finns det print = tidningar. Och det finns webb = internet.

Idag är det så att print dör. Och det är så att webb kommer. Men det under former som gör att de gamla mediehusen hamnar i en intäktskris. Tekniken förändras men alla fattar inte. Man tjänar inga pengar på webb, inte i nivå med vad print gav.

Då kommer jag att tänka på Karl Marx. Hur var det han sa...? Var det inte något om att en revolution sker när produktivkrafterna utvecklats bortom produktionsförhållandena...?

Något sådant ser vi väl nu. Produktivkrafterna, dvs tekniken, idag = internet, utvecklas mer eller mindre av sig självt mot vad som blir en ny verklighet för oss alla. Och där kan inte produktionsförhållandena, dvs politiken, hänga med i svängarna.

- - -

Idag kan politiken i sin desperation satsa på vad den vill: brandväggar, indoktrinera det uppväxande släktet, bedriva svart propaganda om "näthat". Men inget hjälper. Tekniken utvecklas bortom "elitens" vilja och vi, gemene man, blir antagligen friare på kuppen.

Internet är ett verktyg för att omdana världen och befria den. Förr styrdes vi hierarkiskt uppifrån, som i en pyramid. Men nu härskar nätet och här finns inte någon topp. Här är alla punkter potentiellt lika mycket värda. Så att, till exempel: blir en knutpunkt i nätet ett informationshinder söker sig informationen nya vägar. Som idag där läsarna överger gammelmedias sajter och flockas till de mer sanningssökande nymedia-sajterna.




Relaterat
Stil och attityd: morgondagens media
Morgondagens reklam
Sidestream vs mainstream
Slanka Fräsching, 22: Jag älskar nationella nyheter
Stålmannen blir bloggare
William Turner: "The Decline of the Carthaginian Empire", 1817. Denna bild visar det karthagiska imperiets nedgång. Och idag bevittnar vi de gamla mediahusens nedgång. Same same...!

måndag 7 april 2014

Jünger the Pious

Edit, November 2014: The Australian imprint Manticore Press has published an Ernst Jünger biography that I've written. "Ernst Jünger -- A Portrait" is the name of the book. This post from earlier this year is a chapter of that book. -- Throughout his life Ernst Jünger (1895-1998) was inspired by religion. He was a pious esotericist in his own right, a stout free-thinker and at the same time drawn to the power of organized religion. Maybe the motto extra ecclesiam nulla salus – ”without the church no salvation” – affected him. However, with or without organized religion Jünger above all warned against atheism. And in this he was rather unique as a 20th century author.




The Impression of Brazilian Monks

In the 30s Jünger went to Brazil. He wrote about it all and eventually, after the war, published it as ”Atlantische Fahrt”. A central episode in the book is a visit to German monks in a Benedictine abbey, the bretheren impressing the visitor with their joy in spite of having relinquished life and all its pleasures. Strange indeed – isn’t the cloister life supposed to be about hardships and suffering...?

Jünger is amazed. At the same time he can relate to it like in the subservience, with monks obeying the monastic rules like a soldier obeying his orders, the monk life becoming a sort of spiritual body-building and the abbey a training camp for the inner mind. There’s order and joy here, what more to ask for...?

At this stage in life Jünger himself had moved away from titanism and militarism, areas where order was ever present but joy in a lesser degree, so this rendez vous with religion was rather significant. His conversion would take another 60 years. But that event in itself isn’t so important in my book. What’s more important is the Jünger preoccupation with spiritual attitudes that sometimes touch upon those of conventional religion: he was a free-thinker and an esotericist, playing the role of prophet and catalyst, along with and sometimes in opposition to organized religion.




"Eumeswil"

The chief contribution by Jünger in the discussion at hand is this: his warning against atheism. In the novel ”Eumeswil” (1977) and the late diary he is crystal clear on this issue. Atheism is a vice, a mental sickness. One may object and say that faith in God and/or gods isn’t everything in the esoteric realm, with for instance taoism and buddhism being somewhat atheistc in nature. The answer to that is: no they aren’t, they don’t deny the existence of gods. Buddhism, in putting the emphasis on the personal spiritual development, doesn’t state that gods for that matter are totally non-existent. Gods exist on a higher level than we, however still subjected to the laws of karma. That’s the buddhist theology in nuce.

Of course everything isn’t solved by automatically starting to worship gods. That’s not what Jünger means. But he means that the central ontological foundation of Christianity, Hinduism, Judaism, Islam and shamanism is true. The existence of God is an ontological reality, there are gods out and about, the divine presence in reality is real. The atheist on the other hand is like a ship without anchor, the mind of him (and the current culture as a whole) being the victim of a kind of cross-section paralysis, a total lethargy of the intellect leading out into a sterile desert.

That’s Jüngers basic message as I see it. Then it’s not so important if he himself was or wasn’t the epitome of piousness, faith and charity. He understood like no one else the ills of our culture. And by not being steeped in the common parochial and sancitfied language his message came across more pregnantly.




Start the Day By Praying

The hero of ”Eumeswil”, Manuel Venator, warns against atheism. And he himself, without being a Bible beater or a church goer, lives his life with some pious foundations. Like when he talks about his starting the day by praying, remarking that it’s a central human incentive, even stronger than the sex drive. Both have to be cultivated and released, not suppressed, because if suppressed horrifying things will ensue. – Jünger here comes forth as a strong advocate for the pious life, stronger than any latter-day church person I’ve met.

Jünger-Venator is an anarch. And there is something religious about this, something esoteric, something meditative and in a state of trance, something like saying I AM like the Christ of S:t John’s Gospel (I am the true vine, I am the door, I am the light of the world etc). Alright, the ”I am” dictum isn’t mentioned in the novel. But Uwe Wolf (in Figal and Schwilks ”Magie der Heiterkeit: Ernst Jünger zum Hundertsten”, Wolf’s chapter being called ”Dichten, danken, beten”) calls the condition of this anarch Gottesunmittelbar, i.e, ”in direct connection with God”. And that’s a central Christian idea, advocated by S:t Paul and Martin Luther as well as Christ himself, the idea of man not needing a priest as mediator between himself and God, not any more than reason or other systematic means are needed. They can’t do the trick here. You meet God by wanting to do so, by realizing your freedom (and limitations) as a man and by letting your intuition guide you. That’s being Gottesunmittelbar and the Jünger speaking as Manuel Venator to me seems to embody that life form.

Wolf moreover has a keen eye for Jünger’s role as a spiritual author. Wolf states that churches and priests are needed as vehicles for the Word and for Tradition, for continuity and for keeping the flame burning, but additionally we need desert prophets and free spirits to come with impulses, new interpretations and reminscences of forgotten usages. Jünger, spending most of his author life as an agent free from ties to any organisation, in Wolf’s eye played this role. And I agree with that. Jünger to me represents the eminent free-thinker, a pious but independent prophet helping us to see the religious concepts in a new light.




Bibliography
Jünger, Ernst: Atlantische Fahrt. Verlag der Arche, Zürich 1947
Jünger, Ernst: Eumeswil. Klett-Cotta, Stuttgart 1977 (in English on Marsilio Publishers, 1993)
Wolf, Uwe in Schwilk, Heimo och Figal, Günther (ed:s): Magie der Heiterkeit: Ernst Jünger zum Hundertsten: ”Dichten, danken, beten”. Klett-Cotta, Stuttgart 1995




Related
Out Now: Ernst Jünger -- A Portrait
Introduction, in English, to my novel "Antropolis"
Svensson Short Story: "The Middle Zone"
Motpol in English: A review of "The Dharma Manifesto"

torsdag 3 april 2014

Svensson on Motpol: A Review of "The Dharma Manifesto" (2013)

Hallelujah.



I'm a long time contributor to Motpol, a conservative Swedish think-tank. There's also a section for Motpol entries in English, and there I've posted a review of "The Dharma Manifesto". The book is a clarion-call for religions of Natural Law as opposed to Abrahamitic religions. Here you have the text in question.




Related / In Swedish
Dynontologi: Bhagavad-Gîtâ
Modern asatro
Julius Evola: pragmatisk esoterism
Dynontologi, del 7: meditation
Svaret på lösningen: Jag Är

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (16) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (99) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)