onsdag 7 september 2011

Jag kommer alltid att gilla Saab


Det går dåligt för Saab. Det vet vi alla. Redan för 1,5 år sedan, när Victor Muller via sitt Spyker tog över Saab, var det folk som anade vart det barkade. "Nu blir det en bolagsplundring som får Trustor att se ut som en tebjudning", sa en bekant.




Nu är det förstås så att Muller inte är någon pirat. Han är en entusiast, en så vitt jag kan se seriös entreprenör. Men inte ens en glorifierad visionär kan vända den skuta som heter Saab. Man är underfinansierade. Bilar och koncept finns men pengar saknas.

Det åsido kommer jag alltid att gilla Saab. Saab har aldrig gjort en ful bil, det har däremot Volvo (340, 440, andra generationens S40...). Saab som företag tycks ha varit en kreativ miljö. Biltillverkningen startades på vinst och förlust för att diversifiera bort från flygplan. Akronymen står ju för Svenska AEROPLAN aktiebolag. Och förutom bilar och lastbilar har man byggt båtar, svävare, datorer... Om detta skrev Svammelsurium nyss.

Saab 99 var för sin del en skön bil. Combi Coupén som kom 1978 var ett fall framåt designmässigt. Sedan kom kronan på verket: Saab 900. En bil som BER om att köras, en bil för kurviga svenska vägar. Och utseendemässigt har den allt, den fullkomligt knockar mig med sina linjer. 

Körställningen i 900 var skön. Man satt en aning högt men bilen var ju rätt hög och smal. Det var en körmaskin helt enkelt, en obeskrivlig känsla bakom ratten.

Saab på den här tiden hade i och för sig dålig finish. Bilarna kunde ha diverse småfel. Produktionsmässigt laggade Saab efter. Saab 9000 nådde för sin del inte upp till moderna japanska produktionsmetoder. Den var för dyr att bygga pga Saabs amatörmässighet. Nog var bilarna bra i sig men det behövdes att GM gick in och styrde upp det hela... vilket de aldrig riktigt lyckades med.

Nu är nog Saabs saga all men, som sagt, en plats i mitt hjärta finns alltid för Saab och vad det står för.




Relaterat
Fenor och krom
"Eld och rörelse" åter tillgänglig
"Det röda massanfallet"
"Trotylstorm i öster" (2018)
Kaninbibeln
"Burning Magnesium" (2018)
Bilden föreställer boken Peter Haventon och Alrik Söderlind: Stora boken om Saab. Egmont 2017. 400 s. -- De första kapitlen är OK ty de är specialskrivna av Haventon. Och behandlar Saabs tidiga historia. Resten är i stort sett återpublicerade artiklar ur Auto Motor och Sport om olika aspekter av Saab. Och det kan man vara utan. Ty den efemära, tidsbundna karaktären är för tydlig i dessa texter: provkörning av bil, debattartikel om Saabs framtid osv. Med andra ord, slött av dem att bara värma upp rester på detta sätt.

Inga kommentarer: