Jag satt intill en syrénhäck där några fåglar sjöng. I övrigt såg man en allé med äppelträd, grönsaksodlingar inramade av järnek och en damm där det simmade änder och svanar. Bortom det fanns en liten äng där några ungdomar klädda i vitt kastade frisbee.
Det var en idyll -- men så var det ju också i det berömda Elysia jag befann mig, Elander Lysions enklav norr om staden. Jag satt på uteplatsen till deras restaurang och åt middag med mannen himself, den tunnhårige, något fete gurun. Han var klädd i orange kaftan, med ett broderat enhörning-och-regnbågs-emblem på ena bröstet. Vi hade just avslutad en gräddkokt grönkål med friterad fårost, strimlad paprika och brödkrutonger. Jag drack av det ljusgröna vinet och sa "utsökt". Lysion nickade och sa:
- Vårt kök är berömt över hela stan. Med detta menade han vårt vegetariska kök, ty här åt man inte ens fisk. I Antropolis var annars kött rätt sällsynt; slakterier fanns inte, och det var bara om någon fått tillstånd att skjuta ett rådjur, en hare, en ripa eller annat vilt som kött förekom på våra bord.
Det här är ett citat ur "Antropolis", kapitel 12: "Lysion". Denne Elander Lysion är en viktig figur i "Antropolis"; han är en new age-guru, en lätt byråkratisk bulldozer till guru, med idéer om att tekniken bör vara människocentrerad: meditationsteknik, studieteknik, alternativ medicinalteknik. Han har inget till övers för den pryl- och maskinteknik som ingenjören Gotsis Fripp sysslar med.
Dessa två har var sin enklav i staden, på var sida om floden; Lysion ett tempel i vit korrugal, Fripp ett Centralverk i svart smiss. Mitt emellan de båda, på en ö kallad Sarum, bor så romanens huvudperson, berättarjaget i texten ovan som heter Jenro Klao. Han försöker medla mellan de två, och det för honom ut på en dimensionell resa med hållplatser som Leningrad, Stockholm, Paris och andra metropolitanska städer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar